Nu är en sån tid som allt kommer på samma gång, visst var tiden innan höstlovet en sån period där allt skulle vara inlämnat och klart, men nu, redan veckan efter lovet inser jag att jag fortfarande har en hög med grejer som ska utföras innan den kommande praktiken. Två veckor i skolan, sen praktik. Tiden går så fort! Denna veckan är full med saker som ska göras, plugg plugg och åter igen plugg. Kommer göra mitt bästa för att planera mina håltimmor för att slippa göra allt hemma. Kunde som tur va skjuta upp ett prov till nästa vecka, vilket var skönt. Men insåg sedan att jag får massor att göra nästa vecka istället.. Men fick ju iaf en vecka till att öva på det.. Hoppas på att allt kommer lösa sig iaf, ska försöka ta en sak i taget, splittra upp det och inte låta mig stressas även om jag lätt blir det.

Det är så mycket men projektarbetet just nu med, veckorna innan lovet nu så ska en utställning fixas och affisher till musikalen, och detta är inte schemalaggd tid, utöver det är de Joykidsledarträffar och Joykids. Så är rätt mycket nu.. Hoppas det löser sig i till slut.

Mitt i allt detta känner jag en sån otrolig saknad, i helgen var det Alla helgons helg. Familjen åkte igår kväll runt till kyrkogårdar där våra nära begravts, jag kunde inte följa med, jag pluggade.
När jag åkte hem från skolan idag, åkte jag som vanligt förbi kyrkogården där Viktoria har sin plats.. Jag måste dit, ville dit, dit idag, så nära att jag hoppade av bussen, men när bussen inte stannade då någon annan tryckt på stanna så blev det inte av..

Hon är så väldigt saknad, den mesta saknaden kommer just då när det är så mycket annat som händer i ens liv, allt kommer på samma gång. Jag tittar på bilderna på henne, bilderna som omringar mig på mitt rum, bilder på varje vägg. Jag minns henne, den vackra underbara flickan, fickan som var min förebild. Jag ville så gärna vara som henne, hon var så bra. Alltid glad, sprallig, uppmuntrande, drivande och helt fantastisk.


Jag saknar dig <3

/Christin