Vaknade pinsamt sent i lördags, kan ingen ringa och väcka mig på helgerna så att jag kommer upp? 14.30 är väl inte en normal tid att gå upp? Visserligen hade jag inte sovit mer än 5-6 timmar/natt på hela veckan och ansåg att jag kanske behövde en natt med 12h sömn. Men kan det verkligen bara bra?

På kvällen åkte jag ut till Sonarps Missionshus på 75års fest för att fira Gustav, Ida och Tobias som fyllt 25+25+25=75år =)

Gick och la mej vid 01.30 vilket inte är jätte sent, särskillt inte om man får dra tillbaka klockan en timma. Skönt! 

Gick upp vid 08.30 på söndagen för att ta hand om barnen i söndagsskoan, kul med nya barn att busa med. Den nya pastorn har tre barn, tror de är fem, tre och kanske ett och ett halvt år gamla, tre underbart söta pojkar med hur mycket bus och energi i som helst. Pastorn som bara är 33år, använder facebook och skrev till mej att hans tre söner snackat om en tjej som busat med dem på söndagsskolan :) Han antog att det var jag. Kul =)

 Väl hemma från kyrkan så satt ja en stund vid datorn innan ja kände att ja började frysa och tog på mig ett par riktiga sockar och råkade somna i min säng 2-2½ timma. SUCK! Ja tror ja sover alldeles för länge! när ja då gick upp vid 16.00 var det middag och sedan i väg till tenhult klockan 17 för att senare vid 17.30 åka och spela innebandy. Tror ni inte att ja kände mej lite misslyckad när jag sovit bort hela dagen? JO!

Nu ska ja nog försöka läsa lite i min roman innan jag går och lägger mej.

---

Det finns en person i mitt liv, vi kallar personen för Kim, eftersom det är ett namn både en kille och en tjej kan heta. Kim har betytt mycket för mig under en lång tid nu. Kim har gjort så mycket för att jag ska må bra, men samtidigt misslyckats ibland och fått mig att må väldigt dåligt. Men jag vet att Kim bara vill mig väl. Det finns något hos denna underbara person som jag tycker mycket om. Det måste vara något som Kim har i personlighet.

Det finns saker som jag oroar mig för när det gäller Kim. Att personen ska hamna illa till, eller att det ska gå snett någonstans i Kims liv. Kan oroa mig för minsta lilla sak. Detta beror nog helt enkelt för att jag bryr mig om Kim så mycket och bara vill Kim väl. Kim kan säkert uppfatta mig som en person som behandlar Kim som ett barn, inte vet jag. Men de är nog inte så konstigt egentligen, inte så konstigt att man oroar sig för en nära väns liv.

Ville bara säga att du är en underbar vän, att jag bryr mig om dig och att jag bara vill dig väl.  (hoppas den rätte förstår)

Jag kanske är lite som min mormor, hon oroar sig för precis allting. Det spelar ingen roll vad det handlar om, hon är alltid orolig. Ofta handlar de saker som hon är orolig för mig och mina kusiners liv. Säkert för att hon tycker så mycket om oss. Är vi själva hemma eller ska vi åka bort någonstanns är det alltid hon som ringer eller smsar och frågar hur vi har det och hur vi mår. Hon skulle kunna åka hur långt som helst för att hämta ett av hennes barnbarn om vi blev sjuka eller om vi ville hem. Hon kan verka påfrestande med sin oro ibland men jag vet att hon bara vill väl. Tror jag är lite lik henne så ta inte illa upp ifall jag bryr mig eller oroar mig lite väl mycket för dig eller någon annan vän.


God natt
/Christin