Idag har jag haft studiedag, vilket har varit riktigt skönt. Har visserligen inte alls hunnit med allt det jag borde gjort men har avrit skönt att kunna ta de lite lugnt. Bode sitta och plugga på det provet jag ska ha i Samhällskunskap imorgon men känner inte alls för det, har inte haft någon lust till plugg de senaste veckorna.
Ikväll åkte jag in till stan för att först träffa Therese, hämta ut biljetter till Bondfilmen och sen gå ner till stan för att köpa en halsduk, en röd halsduk, kände att jag ville skaffa mig lite färg i det dystra höstvädret.

---

Har tänk att böra med en liten ny sak här, ska så ofta jag hinner ta ett ord och skriva lite tankar om det ordet. Nu får gärna komma med förslag om vilka ord jag ska skriva om. vad som helst går bra =) Så får vi se ifall jag har något att säga om det.
Idag blir det iaf tankar om ordet: Kärlek

Kärlek

När man tänker på kärlek tänker man ofta på ett fint, helt rött och fint hjärta. Man tänker lycka, hopp och romantik. Man tänker på allt det där mysiga och härliga och den där härliga värmen i kroppen. Det finns många olika sorters delar av kärlek, det finns den kärleken man har till sina vänner, den man har till den personen man älskar, kärlek till dem i sin familj eller kanske kärlek till något djur. När jag tänker på kärlek tänker jag oftast först på den kärleken man har till en person man älskar eller tycker mycket om (det motsatta könet), först slår tankarna till på värmen, lyckan och allt det mysiga. Men där någonstans ser jag också det som man ofta inte tänker på. Det som är jobbigt inom kärleken till den personen man älskar. Man kanske blir älskad och omtyckt av någon man inte själv har känslor för eller det jobbigaste, att älska någon som inte har samma känslor för dig som du har för honom/henne. Enlig mig kan kärleken vara fint men samtidigt kan det omvandlas till något hemskt. Man kan uppleva stark kärlek men sedan bli sviken, så då är väll kärlek inte längre så fint längre? Kärlek känns då som något hemskt och otäckt.