Även om vissa saker får mig att tänka och fundera över saker som kanske inte är så roliga så känner jag mig ändå glad idag på något vis, kanske är det för att jag haft en bra dag i skolan eller kanske för att jag har studiedag i morgon. Det kan säkert också bero på att jag mår bättre, fått de flesta tankarna på något annat än allt det där negativa som varit. Bestämmde mig för någon vecka sen att ja skulle börja fundera mindre på småsaker. Att jag skulle vara mindre orolig för saker. Det kan vara svårt men jag tror att det går framåt, jag mår ju bättre. Som det stod i ett sms jag fick "försök tänka positivt nu och på hur bra du har det egentligen.. famij, vänner, få gå i skolan och bio med kompisarna. De e inte alla som har det så :)". det är väll helt enkelt den inställingen man får ha, försöka se det positiva i allt. Känner att det finns en hel del saker som kunde varit bättre i familjen, men de finns ändå där om något skulle hända, även om jag knappt aldrig pratar med dem. Skolan kan vara seg och tråkig, men tänk de barnen som inte ens får en utbildning. Vännerna är nog det bästa jag har, finns nog inget negativt med dem. De finns alltid där när man behöver dem, alltid någon som stöttar och man kan prata ut med om någonting är jobbigt :)

Vi diskuterade några frågor på Hemgruppen i onsdags förra veckan. En av frågorna löd ungefär såhär:
"Är det viktigt att känna sig omtyckt?"
Det var nog endast en eller två som ansåg att det inte är så viktigt att känna sig omtyckt, men de resterande ca 10 stycken ansåg att det var viktigt.
Jag anser att det är viktigt, har man vänner i sin omvivning som man vet tycker om en så gör det ju allt mycket lättare i livet. Man får bättre självförtroende och vågar göra mer. Man får också lättare för att kunna prata med folk och uppmuntra andra. Om man själv känner sig omtyckt och värdefull så är de lättare att se värdet i andra människor. Man har också lättare att se det goda i personer som man tycker beter sig illa. Så att känna sig omtyckt är väldigt viktigt för att må bra.

Det var min tanke om den frågan.. finns nog mer att säga egentligen.

---

Det jag funderar på nu är hur man ska kunna hjälpa en person som har det jobbigt, en person som bombar med sms om hur dåligt han mår. En person som i sommras lovade ta bort mitt nummret efter att jag försökt hjälpa honom med positiva ord men som sedan gjorde att jag inte längre orkade eftersom det hände så mycket annat i sommras.  Personen fick sedan tillbaka mitt nummret på något sätt, jag har aldrig själv gett ut mitt nummer till honom... En person som jag aldrig har pratat med mer än sms. De är svårt... Vet inte om jag själv känner att jag är mogen för att ta hand om det..



Nu ska jag snart sova, STUDIEDAG imorgon =) Sen bio - BOND - med Therese (och Erik)! =)

/Christin R