Jag känner mig glad idag, men gräver jag djupare in i hjärtat kan jag känna den där oron om hur allt ska sluta. Om allt kommer sluta bra, om ja kommer våga. Egentligen är det inget stort. Men ja känner ändå att något bör göras, borde man strunta i vissa saker, glömma och förlåta? De kanske är det livet går ut på.. Men de är svårt, de gjorde mig så illa men ändå ska jag förlåta, glömma och börja om på nytt? Ta tag i saken själv så att händelsen bli bra och fortsätta undra varför detta hände. Ska de vara såhär?

Känns ändå bra att skiva, skriva även om ingen läser, de vet ju inte jag..

Ikväll blev det glass i Lekeryd med vännerna i alla fall. Tänk ett liv med allas glada miner, inget ont utan bara glatt. Visserligen skulle det ju inte funka att allt var skoj för då vore ju inget skoj längre. Men om man iaf skulle kunna må bra hela tiden och kunna hålla humöret uppe även om man måste göra tråkiga saker, då vore livet enklare! Tack för en trevlig kväll!

KRAM