Ena stunden ligger man på stranden. Man ser en vacker ung tjej komma fram och prata. Hon står och pratar med min kusin och några av mina kompisar, ja tittar på henne.. Hon var så vacker, söt, glad som hon alltid brukade vara. Solbränd med en lång vit t-shirt och uppsatt hår.

Under kvällen/natten, klockan började närma sig 12,1 får man reda på något fruktansvärt. Hon hade råkat ut för en bilolycka ca 4km från Gullbrannagården. Hon var med 4 killar och skulle köpa godis, de krockade. Ja satt tillsammans med några vänner och min syster och väntade, väntade på att få svar. Vi fick gå in i en mysstuga, där blev vi omhändetagna.. det var många som kom och var oroliga, kusiner,klasskamrater och vänner.. De kallade till sig oss anhöriga och berättade vad som hade hänt. Hon klarade sig inte... Hon hade farit upp till himlen.

Det var det värsta beskedet som jag någonsin har fått... Död... Kunde inte fatta någonting, allt gick så fort.. Detta är ingenting som man kan begripa sig på.. Under natten fick vi mycket stöd av vuxna som var på campingen. De såg till attvi åt och drack och tog in madrasser så vi skulle kunna sova. kände mej så trygg.

Morgonen därpå kom mina föräldrar ner till campingen. Vi gick på ettt möte som gullbrannagården hade fixat, det var en minnsstund. Så vackert hade de laggt upp det. Det var så fint möte. På kvällen besökte vi platsen där olyckan inträffade. Ingenting var kvar men man kunde se bilspår, man hörde fågelkvitter och vi la ner våra rosor och bad till GUD.

Ingenting kan vara svårare att förstå än något sånt här.


Kom hem vid 23.30, fann min systers kanin död i sin bur, fattade inte varför allt detta skulle hända samtidigt...

Sov så gott nu, ta hand om er och håll hårt om varandra!