Vet inte vad ja ska skriva, vet inte hur ja ska må, hur man än tänker mår man fel känns det som. Man vill vara lycklig, glad och vara som vanligt... men det känns så fel ibland. Viktoria var alltid den som ville att alla skulle vara glada. Tror inte att hon vill att vi ska gå runt och vara ledsna hela dagarna. Hon har ju det så bra nu. Men de känns svårt. Ja känner hennes närvaro i bilder. Har bilder på henne överallt. I datorn, på tavlan på rummet, i tavlan i vardagsrummet.. på mobilen och på msn.. Överallt. Känns som om hon ändå finns där. Hon har det bra. De vet jag, därför kan jag fortsätta leva. Leva på ett Hopp om att se denna underbara flicka i framtiden.
/Christin