Trots att det ibland är jobbigt hemma eller med vissa andra saker så känner jag en konstig känsla. En känsla av förändring kanske? Jag känner mig sprallig, glad, tokig, dansar och har party mest hela tiden, i skolan och hemma när jag är själv. Känns som om ja i skolan har börjat bjuda mer på mig själv, våga mer på något sätt. På idrotten, dansa runt med en basketboll? hmm, låter skummt men sant, varför? Ingen aning! Klasskamraterna skrattar åt mig och undrar vad det är med mig. konstigt? nepp inte alls!

Kan detta vara ett tecken på att ja håller på att förändras? Eller att ja vill dölja saker som varit jobbiga i livet? Ja kan själv inte svara på det. men de känns ändå som om de är en positiv förändring som sker. Tror även att de kan bero mycket på att ja försöker se mer positivt.

Tokig, är vad man kan kalla mig, särskillt när ja är riktigt trött, flummig och helt borta. Mediekommunikationen tillexempel, garvar egenom den, helt crazy! Men där i min lilla grupp om fyra personer så är de ju förståss inte bara jag som garvar utan de andra också.. Men ibland kan man ju fundera på vad det är de skrattar åt? Mitt konstiga beteende kanske? Eller varandras. Vi garvar nog mest åt varandras komentarer och konstiga tankar om de russinpepparkakor som vi ska göra en marknadsföringsanalys om. Kul är de iaf. Tack för att ja har er att garva med/ åt! =)

Har en flicka i skolan, hon borde veta vid det här lagret vad hon betyde för mig, vilken glädje hon har sprudlat på mig och vilken underbar person hon är. Tror det är mycket hon som gjort att ja börjat må bättre, våga mer och inte vara lika rädd att skämma bort mig, hon har fått mig se posivit igen.Tack!


/Christin